Skolflickans power

tatu

En av de ryska musikgrupperna som har väckt mest uppståndelse internationellt under tvåtusentalet är t.A.T.u – succéduon som marknadsfördes som lesbiska. Idag hade bandet varit förbjudet.

I am human and I need to be loved just like anybody else does, sjöng stjärnskottsduon till världens befolkning då de gjorde en cover av Smiths gamla hit «How Soon Is Now». År 2002 släpptes albumet «200 KM/H In The Wrong Lane» och allas ögon riktades mot två unga kvinnor i skoluniform som kysstes i regn. En kan efter att ryska antihomolagar trädit i kraft lura på vad Putin tänkte på när t.A.T.u sjöng om Maltsjik Gay – den ryska gaypojken.

I long for you to hold me / like your boyfriend does / and though my dream is / slowly fading / I wanna be the object / object / object / object / of your passion but it’s hopeless

Malchik gay / Malchik gay / I can be / all you need

Satte Putin den ryska kaviaren i halsen? Lutade han sig tillbaka och njöt? Om Facebook hade funnits, hade han tryckt like eller stängt ner hela skiten? Såg han på detta som homopropaganda, eller tyckte han att det var helt cool musik? Ryssland, glöm aldrig Eurovision Song Contest 2003 då t.A.T.u bidrog med låten «Ne Ver’, Ne Boysia» (Don’t trust, don’t fear). t.A.T.u var ett fenomen; men allt annat än ett obetydligt sådant. Deras framgång var så storslagen att de står på listan över «Best Selling Girl Groups» genom tiderna, tillsammans med bland annat Spice Girls och Destiny’s Child. De satte Ryssland i rampljuset och på musikbranschens karta. Det var billboards, uppträdanden på MTV och sinnlig kärlek som proklamerades med fraser som «we love each other». Det är i allra högsta grad spektakulärt att det duon exponerade under tiden de toppade världens hitlistor och sålde över 15 miljoner skivor, per dags dato hade varit olagligt.
PR-tricket var att marknadsföra t.A.T.u som lesbiska. Världen skrek både hurra och pedofili. En kan ställa sig frågan: Var t.A.T.u progressiva, banbrytande och revolutionära feministiska ikoner? Eller var de en produkt av en pengakåt, sexualiserad musikbransch – ett verksamhetsområde där gränsen mellan pornografi och musik ibland är hårfin? Var det girlpower vi såg, eller klassiskt kvinnoförtryck à la österuropa? Det är ett faktum att synen på lesbiska och homosexuella män i Ryssland inte är den samma. Att vara en maltsjik gay är, som i många andra länder, någonting skamfullt och frånstötande. Homosexuella män ses på som avskum, medan ett slags konsensus säger att lesbiska kvinnor är någonting hett, porrigt och upphetsande. Grunden till att lättklädda ryska flickor kunde sälja platina med de ryska patriarkerna i ryggen, kan antas vara för att t.A.T.u blev sedda på som objekt – en produkt inpackad i skolflicke-image. Sex säljer, och det sålde.
Ett hett samtalsämne i närvarande tid är brevet som Sinnead O’Connor skrev till Miley Cyrus där hon berättar om sexism och kvinnoförtryck i musikbranschen. Måhända att Julia Volkova och Lena Katina skulle ha behövt en Babusjka O’Connor som sa till dem att skoluniform och kyssar i regn är sådant som män runkar till. En sak är dock säker: Det finns det ingen grund till att känna sig totalt rådlös. t.A.T.u har på senare år uttryckt stöd till LHBT-rörelsen och deltagit på Moskva Gay Pride. Ena halvan av t.A.T.u, Lena Katina, gick för ett par månader sedan rakt på sak då hon uttalade att «Russian anti-gay law is weird because many in the government are gay».

Texten blev publicerad i Tidsskriftet Fett #4 2013